Den lokala festivalen Hylla myllan på ön Ingarö har varit en viktig inspiration och samlingspunkt för Omställningsrörelsen, det nätverk av odlingsprojekt som arbetar för att ställa om matproduktionen i en hållbar ekologisk riktning. Efter festivalen sommaren 2020 blev det också nätverkets mest omdiskuterade och kontroversiella händelse, då de lät extremhögerns alternativmediekanal Exakt24 filma festivalen och göra en ”feel good”-dokumentär om omställningsinitiativet. Arrangören Pella Thiel försvarade sitt deltagande med att det var viktigt för Omställningsrörelsen att föra en dialog även med ytterhögern. När omställning möter fascism kan nåt lossna, menar hon.
”Vid tillväxtens slut finns det goda skäl till oro, även om den riktas åt håll som inte alltid är så trevliga eller konstruktiva. Finns det något bättre sätt att hantera oron och frustrationen som ligger under det pyrande hatet och misstron, än att jobba med lokal omställning?”, skrev Thiel i tidningen Syre. En stor del av Omställningsrörelsen köpte inte hennes argument, men tog händelsen som utgångspunkt för att påbörja en omfattande diskussion inom miljörörelsen om ekofascism, klimatförnekelse och kolonial rasism.
Det här var inte första gången extremhögern visade ekologisk odling intresse. Exakt24 ingår i samma mediehus som tidningen Nya tider. I tidningen blandas invandringsmotståndet med odlingstips på giftfri mat, analyser av den omfattande matkrisen och jordbrukets problem. Med en vikingagrupp gjorde tidningen sommaren 2021 ett resereportage till Saltå Kvarn och den biodynamiska trädgården vid antroposofiska kulturhuset i Järna. Om Nya tider drivs av kopplingen mellan blod och jord, det lokala och det traditionella, så har de genom sin vurm för konspirationsteorier funnit en beröringspunkt till new agekretsar. Vaccinmotstånd och framlyftandet av giftfri mat blir här två sidor av samma mynt: oron över vad som förs in i ens kropp. Alternativrörelsen har blivit en målgrupp för Nya tider.
Medan Exakt24 gått på Extinction Rebellions demonstrationer, kartlagt deras kommunikationskanaler och utmålat dem som ”ekoterrorister”, har Nya tider istället inriktat sig på att angripa Miljöpartiet. Till skillnad från övriga högern som hade gjort Miljöpartiet till sin huvudfiende i valet 2022, för att försöka få ut dem ur riksdagen och få bort klimatfrågan från agendan, har Nya tider flera skribenter med en bakgrund i Miljöpartiet. De menar att Miljöpartiet liberaliserats till att bli flyktingvänliga, av rädsla för att en kombination av nationalism och miljökamp skulle få dem stämplade som ekofascister. Nya tider försöker snarare utforska den kombinationen, en längtan tillbaka till landsbygden och det lokalproducerade. Ekofascismen utforskas i tidningen med personporträtt av ”den kompromisslöse civilisationskritikern” Pentti Linkola från Finland.
Den öppet ekofascistiska rörelsen i Sverige är liten, men inte obefintlig. Den hämtar sin inspiration från Linkola, satanisten Varg Vikernes (Burzum) och UNA-bombaren Ted Kaczynskis civilisations- och teknikkritik. Miljön kretsar kring amerikanska nätforum och telegramkanaler, och har blivit en grogrund för terrorism. I flera manifest efter terrordåd, som skolskjutningen i Jokelaskolan i Finland 2007, moskémassakern i Christchurch 2019 och masskjutningen samma år i El Paso, Texas, har det lämnats referenser till ekofascistiska motiv.
När amerikanska nätforumet och organisationen The Base nystades upp avslöjades en svensk gren, The Green Brigade, där två ungdomar greps misstänkta för att ha bränt ner en minkfarm och planerat terrordåd mot HBTQ-lokaler i Sverige. The Green Brigade spred affischer i Stockholm med uppmaningar att läsa den internationella nihilistiska ekofascistgruppen Individuals tending towards the Wilds tidskrift. I telegramgrupper som Granskogsfolket samlas en fascistisk survivaliströrelse, sprungen ur splittringen mellan Nordiska motståndsrörelsen och Nordisk styrka.
Så en del av extremhögern lockas av ekofascismen. För en annan del har ekofascismen blivit den stora hotbilden de varnar för. Begreppet har kastats om och används som anklagelse mot Miljöpartiet och klimatrörelsen. Denna vändning låter sig göras genom att högern separerar klimatfrågan från ekologi. Klimatfrågan ses som ett konkurrerande narrativ, ett övernationellt projekt som ska tvinga på nationerna planering från ovan – i förlängningen som en kommunistisk agenda förverkligad genom World Economic forum och FN:s klimattoppmöten. Medan försvaren av vilda skogsområden, vilddjur, lokala producenter, giftfri mat och naturkult ses som ett bärande nationellt drag. På så sätt kan Sverigedemokraternas ideolog Mattias Karlsson utmåla att huvudmotsättningen står i ”kampen mellan demokrati och ekofascism” och den centrala klimatförnekarsajten Klimatrealisterna varna för att ”Ekofascismen breder ut sig”.
Nationalismen ses som motståndsrörelsen mot ”globalisternas” införande av den nya världsordningen, en plan lanserad under täckmanteln av en global klimatagenda. Synen på klimatavtalen som en totalitär agenda från ovan (Agenda 2030, Parisavtalet) förenar hela högerspektrat, från newagemiljöerna som väntar på det stora uppvaknandet (the great awakening), de högerextrema som fruktar folkutbytet (the great replacement) och de antisemitiska konspiracisterna som fruktar frihandelsorganisationernas planer på att återstarta ekonomin globalt efter pandemin (the great reset). I den dagliga praktiken innebär det kombinationen att aggressivt angripa klimatrörelsen, dreva mot Miljöpartiet, utmåla Greta Thunberg som marionett i händerna på dolda intressen, samtidigt som de försöker ta sig in i omställningsgrupper, ekobutiker och alternativrörelsens strukturer för att där sprida sin agenda. En brungrön miljökamp ställs mot en rödgrön klimatkamp. Myllan ska inte bara hyllas. I sann blod och jord-anda ska den heilas också.
Publicerad i Brand 4, 2022