Det pågar ett drev mot mig. Det är inte första gången och jag tar det med ro. Det är däremot första gången drevet är internationellt och spänner från nazister till moderater.

Det hävdas att jag beordrat antifascistiska aktivister att misshandla journalister under toppmötesprotesterna i Hamburg. Det finns ingen substans i påståendena.

Protesterna i Hamburg var på sätt och vis ett jubileum för mig. Det var tionde gången jag deltog i en toppmötesprotest. Det pågår alltid en mångfald aktiviteter, forum, demonstrationer och aktioner – såväl ickevåldsliga som militanta – riktade mot varje sådant möte. Vill man ta pulsen på läget inom den europeiska vänstern, är det ett utmärkt tillfälle att få en översikt. För första gången hade jag inga uppgifter, arrangerade inga mötespunkter, aktiviteter eller arbetade i de alternativa mediecentren. Jag minglade bland de 100 000 rörelseaktivisterna och besökte alternativmöten, samlade på mig material, träffade folk, deltog i demonstrationer och gjorde intervjuer. Jag passade på att träffa de kollegor som skriver och gräver om extremhögern runt om i europa, personer jag samarbetar med genom Researchgruppen.

Det gick tidigt ut ett larm i antifascistiska researchkretsar att personer från yttersta högerkanten rörde sig i aktiviteterna och filmade dessa inifrån. Sammansättningen på gruppen är intressant och säger väldigt mycket om hur den alternativhöger som vuxit fram de senaste åren fungerar som ett paraply för en rad olika strömningar: etnonationalister, identitära nyfascister, radikaliserade libertarianer och människor ur den konspirationsteoretiska ”sanningsrörelsen”.

Grupperingen som pekades ut bestod av:
* Lauren Southern – kanadenisk före detta libertarian som under våren lämnat The Rebel Media och gått över till Alt-right-scenen.
* Luke Rudkowski – konspirationsteoretiker som driver ”We are change”, av amerikanska antirasistiska watchdogorganisationen Southern Poverty Law Center betecknad som ”conspiracy-obsessed, antigovernment ’Patriot’ movement”. Rudkowski tillhör den rörelse konspiracister som följer efter Bilderberggruppens möten, och där intervjuats av bland annat svenska Partiet De Fria och tyska konspiracisten Max Bachmann – som också ingick i gruppen kring Southern och Rudkowski.
* Max Bachmann gör videorapporter för antisemitiska konspirationskanalen Eingeschenkt TV och har goda kontakter med den identitära rörelsen i Berlin.
* Rudkowski började båda sin bana med att livestreama Occupy Wall Street, utan aktivisternas medgivande, precis som den siste i gruppen, Tim Pool – känd i Sverige för sin resa för att besöka ”no-go-zonerna” Rinkeby och Rosengård i februari.
* Senare anslöt också Marcus DiPaola, som filmade för den obskyra kanalen Heavy, ökänd för att ha sänt Islamiska statens avrättningsvideos ocensurerade.

Lauren Southerns stopp under G20-protesterna var bara en anhalt påväg mot Medelhavet, där hon liverapporterar från den franska nyfascistiska organisationen Generation Identitaires båt, som just påbörjat patrullering utanför Libyens kust för att hindra migranter att ta sig till Europa – ett identitärt medborgargarde till sjöss.

Foto: Soeren Kohlhuber

Foto: Soeren Kohlhuber

Rudkowski, Southern, Bachmann och Pool fångades på bild av en grävande journalist på onsdagen i en manifestation, och bilderna spreds i G20-protesternas livetickers. Ingen av personerna hade presslegitimation eller kunde identifiera sig som journalister. Southern blev igenkänd eftersom hon gick öppet med en blå tröja med identitärt motiv i manifestationerna. Deras närvaro var därför välkänd och varje steg de tog i den antikapitalistiska demonstration Welcome to Hell rapporterades om på Twitter. På grund av uppmärksamheten försökte Pool, Southern och Rudkowski dra sig undan på en krog vid manifestationens samlingsplats, berättar de i sina videos. Lauren Southern och Tim Pool avvek, och istället kom Marcus DiPaola. Marcus DiPaola, Max Bachmann och Luke Rudkowski fortsatte in i demonstrationen, men blev igenkända igen. Rudkowski kom bort från de andra två och blev påhoppad. Därefter blev även DiPaolo påhoppad.

Det är där jag kommer in i bilden. Jag går vid sidan av demonstrationen och hör hur folk börjar skrika ”nazister”. När jag kommer fram står DiPaola på knä på marken med händerna i vädret. Eftersom han inte förekommer på bilden från onsdagen var han obekant för mig, men jag kände igen tysken Bachmann, som ställt sig vid sidan av och filmade. Jag fotade honom, frågade folk som stod där vem han var och gick fram till Bachmann och visade bilden på honom och Southern. Han nekade att känna henne, påstod sig inte veta vem det var men i videos inspelade efter händelsen berättar hon att de möts på möten flera gånger. Jag sade till honom att han borde gå därifrån. Mer än så var det inte. Det handlade om några minuter, och jag såg inga slag utdelas under den tiden. Allt gick lugnt till och DiPaola och Bachmann lämnade platsen.

Bachmann blev återigen igenkänd senare på dagen av antifascistiska aktivister och blev slagen. Det hade jag inte heller något att göra med. Hans bild hade då legat ute i över ett dygn och var spridd i alla protestflöden.

De fem personerna är alla frilansade videoreportrar, med olika koppling till alt-rightrörelsen, och lever på donationer för sin streaming vid demonstrationer på youtube. De lade efter dagen upp sina filmer på sina konton, med en stor internationell spridning. I Sverige uppmärksammade Fria Tider och Partiet De Fria (nära stående Rudkowski) händelsen och startade sitt drev om att jag skulle varit hjärnan bakom attackerna. DiPaolo kontaktades av Carl Norberg från De Fria och hörde i sin tur av sig till mig med en rant där han pekade ut mig som uppviglare, trots att hans egna film visade att jag kom till platsen först efter han hamnat på marken.

Hans spekulationer och gissningar togs av hans följare som en sanning. Hans twitterrant plockades upp och fördes vidare av bland annat Hanif Bali, Lars Bäckman, Johan Lundberg och terrorexperten Magnus Ranstorp. Rebecca Uvell hoppade på tåget, efter tips från Avpixlats Jan Sjunnesson. En stor del av trollen som försökt bombardera mig med påhopp och hot går att koppla till svenska alt-righttrollscenen och – förvånande nog – det nya partiet Medborgerlig samling. En blåbrun smet. Hundratals trollnamn och interessanta kopplingar att gräva vidare på, att spara till regniga sommardagar.

Drevmodellen är enkel att genomskåda. Den bygger på Saul Alinskys klassiker Rules for radicals – en vänsterklassiker från tidigt sjuttiotal om hur rörelser utan resurser (tex ett svart bostadsområde) kan göra motstånd mot en resursstark motpart (tex en slumvärd eller stort företag). Handboken ger några enkla knep: utse EN individ att hålla ansvarig för det som skett, tillskriv honom negativa saker, försök isolera honom från alla andra (kontakta affärspartners, finansiärer, kunder), gör attacker som ”ditt folk” uppskattar och njuter av, gör det jobbigt för motparten, trappa upp, använd din utsatthet som redskap och använd attacker mot dig för att stärka bilden av dig som underdog och skapa sympatier. På så sätt kan den resursstarkes resurser bli hans svaga punkt, och den resurslöses resurslöshet hennes styrka.

Det är bara ett krux att använda den metoden: den funkar inte att använda på andra resurslösa. Den biter inte på mig.

Så jag chillar på med min semester.

Over and out.