Vad som nu sker inom socialdemokratin kommer avgöra hela vänsterns framtid. Det känns sorgligt att behöva konstatera det i en anarkistisk tidning. Men socialdemokratins sammanbrott i land efter land i Europa har lett till en vänster i minoritet och en konservativ högerpopulism som kunnat skrida mot makten. Socialdemokratins ras har öppnat ett utrymme för en radikalare vänsterpolitik, men inga rörelser eller partier har ännu kunnat fylla detta utrymme. Snarare verkar det som om den utomparlamentariska vänstern som fyllde gatorna under krisprotesterna 2011 har kraftigt försvagats och den vänsterpopulism som följde i dess ställe har redan börjat tappa mark och sjunka ihop. Det har därför stor betydelse åt vilket håll socialdemokratin rör sig, för hela vänstern – inom- såväl som utomparlamentarisk.
Socialdemokraterna regerar nu på en borgerlig budget och med en nyliberal politik, januariöverenskommelsens 73 punktsprogram, stödd av Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet. I opinionssiffrorna innebär den centristiska politiken en fortsatt ras rätt neråt för S.
Så hur ska socialdemokratin räddas 2022? Vänsterutmanarna inom den svenska socialdemokratin är föreningen Reformisterna, med nära band till den fackliga tankesmedjan Katalys och dess frontfigur Daniel Suhonen. Kring Reformisterna görs ett försök i att skapa en form av vänsterpopulistisk reformism i brittiska Labour, Jeremy Corbyn och kampanjorganisationen Momentums anda. Reformisterna vill att staten ska överge sitt överskottsmål i budgeten och börja låna mer, för att investera i ett nytt välfärdsprogram. På så sätt ska välfärden och kommunernas kris lösas, genom en återgång till keynsianska satsningar. Idéerna bakom Katalys och Reformisterna började Suhonen utarbeta under sin tid som redaktör för den socialdemokratiska idétidskriften Tiden 2011-2013.
Nu blåser det andra vindar i Tiden. Nya chefredaktören Payam Moula, med en akademisk examen inom filosofi och som under valrörelsen arbetade som politiskt sakkunnig på regeringskansliet, håller på att lansera en annan framtidsvision för socialdemokratin att lösa sin kris än den Reformisterna förespråkar. Nya Tiden har hunnit komma med två nummer, ”Framtiden är vänster” och ”Vägen mot 2022 – Samhällsproblem och lösningar”. Vill man förstå socialdemokraternas framtida politiska riktning, den som kommer att ställas mot Suhonens vänstersossar, är dessa två nummer essentiella.
Moula gör ett fantastiskt trolleritrick i sitt första nummer, för att lösa socialdemokratins sammanbrott. Tänk på det klassiska CV-skrivarknepet på Arbetsförmedlingen, där du får fylla i dina negativa sidor och sedan vända på bladet – och se att varje negativ egenskap kan istället beskrivas som en positiv. ”Du är inte egoist – du är självständig”. Moula läser hela högerpopulistiska vågen som en vänstervåg – en global revolt mot nyliberalismen efter ekonomiska krisen 2008. Det gäller bara för socialdemokratin att locka över dessa antiliberala strömningar och missnöjesröster. De är redan potentiellt vänster. Det smarta knepet är att friskriva socialdemokratin från den nyliberala politik de bedrivit i 30 år, i sin Blair-inspirerade tredje vägens socialdemokrati. Men liberalismen görs till huvudfiende. Migrationen, identitetspolitiken, mångkulturen, new public management – alltihop är liberalism. Det är inte svårt att se att avliberaliseringen både är en förflyttning till vänster på höger-vänsternskalan och en förflyttning till TAN på GAL-TAN-skalan (det vill säga mer konservativ än frihetlig).
Den nya socialdemokratin ska placera sig till vänster i ekonomiska och välfärdsfrågor, men höger i värderingsfrågor. Kombinera klimat- och välfärdssatsningar med stängda gränser, skattehöjningar ska kunna täcka både sjukvård och fler poliser mot gängkriminalitet. Danska socialdemokratin lyfts som främsta förebild, men blicken riktas även mot Storbritannien. Inte då mot Corbynismen, utan mot den värdekonservativa Blairoppositionen från 00-talet; den så kallade Blue Labour, som kombinerade kritik mot finanskapitalet med hyllande av kärnfamiljen och lokalsamhället. Moula tar en helt annan populistisk väg än Reformisternas eller Corbyns populism. ”Vår ekonomiska politik är numera, efter skärpningen av migrationspolitiken, vår svaga punkt. Visst behöver politiken bli vänster, men man kan lika gärna påstå att den behöver bli mer populär”. Den bärande artikeln i Moulas första nummer är ett försök att göra ett marxistiskt försvarstal för en restriktivare migrationspolitik och stängda gränser.
Hur ställer sig Moula då till Reformisterna, Katalys och Corbyn? De nämns inte en enda gång i de två numren. Tystnaden är total, de är onämnbara. Vilket gör numren till en märklig läsning, där de olika artikelförfattarna gång på gång betonar att det behövs en öppnare debatt och att Socialdemokraterna behöver rikta blickarna utomlands för att lära av framgångsrika vänsterprojekt. Så länge de värderingsmässigt är konservativa.
Publicerad i Brand 2019.