Det kalla regnet lättar upp när det passerar över småjordbrukarnas marknad, nedför korridoren förbi ”italienska för invandrare”-klassen, infobokhandeln, ett politiskt möte och slutligen duggar över en cirkusklass. Inne i ett av rummen kryper ett nät av kablar i taket och löper samman i ett loft. En våning upp sitter en liten grupp och småpratar framför datorerna. Det redigeras, uppladdas, nedladdas och epostas: här organiseras en pirat-tv-station tjugofyra timmar om dygnet. Detta är det sociala centret Xmercato24 i Bologna, tv-kanalen ”TeleImmagini?”s högkvarter. Kanalen är en del av italienska TeleStreet-rörelsen beståendes av 80 små piratstationer, varav de flesta har växt fram de senaste två åren.
I en tid av konstant ökande mediakoncentration är Italien kanske det yttersta och mest extrema exemplet. Premiärminister Berlusconi äger tre av fyra privata tv-kanaler, Mondadori (Italiens största förlag), fotbollslaget AC Milan och mycket, mycket mer. Som premiärminister har Berlusconi också en stor makt över RAI (Italiens statsägda medianätverk) vilket ger honom kontroll över de sex största tv-kanalerna i landet och tillgång till 90% av nationens dagliga publik. Men hans och andra företags inflytande är långt ifrån hegemoniskt. Det existerar samtidigt ett uppfinningsrikt nätverk av gräsrotsmedia som för in konflikter och skakar om detta tillstånd, ett nätverk som inte bara reagerar på Berlusconi utan också utvecklar andra former av informationsspridning, skapar nya sociala relationer som bryter upp medias herravälde (både från de statligt ägda och de företagskontrollerade) och därigenom raserar den traditionella uppdelningen i konsumenter och producenter.
Italien har en lång tradition av motståndsmedia. På 70-talet växte de fria radiostationerna upp över hela landet som en del av ”autonomia-rörelsen”. Många av dem, som till exempel Paduas Radio Sherwood och Roms Radio Onda Rossa, finns fortfarande kvar. Det gör även den kommunistiska dagstidningen Il Manifesto, som har en upplaga på 90 000 exemplar, sex dagar i veckan, och har kommit ut i 33 år. Även idag upplever Italien en explosion av aktivisters användande av så kallade ”nya media”. Dessa nya former är dock inte på något sätt begränsade till internet. Faktum är att de mest uppfinningsrika använder såväl de traditionella media-sändningsformerna (tv, radio) som de nya horisontella kommunikationsnätverken, i vilka den italienska rörelsen är väl bevandrade.
Uppkomsten av datanätverk för aktivister i Italien går tillbaka till 1988-1989, med användandet av bbs-er (bulletin board system) för förmedling nyheter och som debattfora. Dessa nätverk gav upphov till European Counter Network, ECN, ett nätverk med en datainfrastruktur över Europa. När internet slog igenom gav italienska ECN webutrymme åt en mängd av projekt, från maillistor och webhotell till att 1998 ge upphov till de nu årliga italienska hackermötena, stora sammankomster av hackers och aktivister från hela Europa. ECN lade också grunden för startandet av Indymedia, som består av tolv lokalredaktioner och är den populäraste indymedia-sajten näst efter amerikanska huvudsajten.
Det i Italien djupt förankrande kunskapen i användningen av informationsteknologi märks också tydligt i alla ”hacklabs” (tänk dig datorer/nätuppkoppling/datanördar) som rekonstruerar teknologi, ger utrymme åt olika projekt och är pådrivande för de nu väl spridda idéerna om fri programvara och hacker-etik i aktivistmiljön. Det finns ett dussintal hacklabs bland de hundratals sociala centra som ligger spridda över hela Italien. Ett socialt center är vanligtvis en ockuperad lokal som tagits för att fylla politiska, sociala och kulturella behov av mötesrum, bar/kafé, rum för konserter, workshops, bokhandlar och så vidare. Det rör sig om allt från ockuperade lagerlokaler och bostadshus till gamla militäranläggningar och greyhound-racingbanor.
Går man längs Via de Lollis i San Lorenzo verkar ingenting vara speciellt ovanligt med den gatan. När man stiger in i en av de folkfyllda portuppgångarna till ett av bostadshusen upptäcker man dock genast att något är väldigt annorlunda. Runt de förstärkta ståldörrarna sitter en grupp afrikaner och indianer, drickandes kaffe och tittandes på tv, medan ungarna skriker och springer in och ut ur byggnaden. Det är deras tur att sitta vakt ifall polisen skulle göra ett försök att vräka dem. Alla nio våningar i detta hus har ockuperats av migrantfamiljer och aktivister. På översta våningen finns TeleAut, uppkallad efter 70- talets fria radiostation RadioAut på Sicilien vars grundare dödades 1978 av maffian. I en liten enkel studio sammanställs dagligen sex timmars tv-sändningar från lokala aktivisters produktioner, olika mer eller mindre improviserade liveinspelningar laddas ned från nätet i en rad olika mediaformer. När jag besökte stationen spelades Kill Bill och South Park. På stationens tak sitter antennen, med täckning över en stor del av förorten och en radie på upp till tre kilometer. Det är bara några få tv-stationer som, likt TeleImmagini?, sänder tjugofyra timmar om dygnet. Vissa sänder några timmar per dag, andra någon gång i veckan eller ännu mer sporadiskt. Gatu-tv sänder för det mesta i skuggan av de kommersiella stationerna, i områden där stationernas signal uppfångas dålig eller inte alls.
Det vore däremot fel att påstå att gatu-tv är begränsat till den radikala utomparlamentariska rörelsen, till och med några kristna grupper har piratstationer. En grupp handikappade fick stöd av den lokala kommunledningen för sin tv-station, DiscoVolante TV, men den stängdes sedan ner av den nationella regeringen. Att däremot juridiskt påstå att stationerna agerar utanför lagen, är i det italienska sammanhanget knappast ett tungt vägande argument. Berlusconi kör för närvarande sin Rete quattro-kanal illegalt och sänder på en frekvens som för fyra år sedan såldes till Europa7, som inte kan sända eftersom Berlusconi vägrar att ge ifrån sig kanalen. Faktum är att Berlusconi är expert på att agera utanför lagens gränser. Ett annat exempel är den engelska mediamogulen Murdoch, som nyligen har tagit sig in på den italienska marknaden med Sky television, och som har en allmän strategi att bryta medias regler och sedan tvinga lagen att anpassa sig efter honom, snarare än att själv anpassa sig efter lagen. I opposition till denna fortgående mediakoncentration och kontroll har gatutv-nätverket växt fram, men inte genom att vädja till regeringen att de ska stärka lagarna, utan genom att försöka att intervenera i det tv-visuella mönstret genom att skapa sina egna kommunikationsformer.
Gatu-tvs kanske mest spektakulära detourneringar har varit av privatiserade fotbollssändningar. Murdochs Sky Tvs första steg när han tog sig in på den italienska marknaden var att köpa upp rättigheterna till säsongens största fotbollsmatcher och därigenom tvinga miljontals av fotbollsfans att abonnera på Sky. En koalition av gatutv- och gerillamarknadsförings-grupper i Rom lyckades tillsammans att ta Skys krypterade utsändning från en Roma-Juventus-match och återsända den gratis i förorten San Lorenzo från taket till ett bostadshus. De gjorde därigenom en direkt koppling som synliggjorde konflikten mellan folks fotbollsbegär och kapitalisternas agenda av privatisering och profit, genom att sändningen blev en allmänning och tillgänglig alla. Under reklampauserna körde aktivisterna sina egna anti-reklamsnuttar, bitar ur gatutv-sändningar och information om Murdochs smutsiga bakgrund. Dessutom lade de till sina egna fotbollskommentarer under matchen. Om du vill föra ut en politisk åsikt i Italien, så är fotboll ett väldigt bra sätt att se till att ditt budskap når en stor del av befolkningen. Kuppen återupprepades en månad senare. Det den tv-aktionen politiserade kanske mer än någonting annat var tillgången till information, och den fick därmed mediaaktivism att inte bara handla om att producera alternativ information, utan om vikten av att faktiskt göra frågan om kommunikationen och vem som kontrollerar den till en konfliktfråga i sig självt. När den globala ekonomins media- och kommunikationssektorer fortsätter växa, när arbete allt mer blir en kommunikationsprocess och när koncentrationen av medias ägande fortsätter intensifieras så blir ett politiskt perspektiv på information ännu viktigare. I detta fall skedde ett sammanflätande av autonoma kommunikations-infrastrukturer, distributionen av alternativ information och en konfrontation med mediamakten samtidigt.
Denna hybridisering är också tydlig inom gatutv och deras koppling till internet. Med den tid och kostnad som krävs för att producera tv, börjar Internet alltmer användas som ett medel att dela högkvalitativt innehåll mellan stationerna. Nya Global Vision är en serie servrar där lokala innehållsproducenter kan ladda upp högupplösta videoinslag med kvalité bra nog att kunna sändas. Detta betyder att delandet av innehåll ger gatutv tillräckligt material för att göra stationerna genomförbara och reguljära. Stationerna har även stor användning av andra internet-verktyg, som ”Bittorrent” för att ladda ner filmer och tv-shower. Dessa kan sedan återsändas gratis i grannskapet, och därigenom göra det möjligt för folk som inte har en snabb Internetuppkoppling eller dyr datautrustning att njuta av det material som de stora mediagiganterna hellre skulle vilja att alla betalade för.
På många sätt fungerar gatutv mer som en aktion än som ett fungerande kommunikationsmedel. De syftar mer till att föra in konflikt i ett bedövande medialandskap än att sprida information till stora folkmassor. Givet deras begränsade täckning och ofta ”flexibla” sändningstider är de fortfarande i sin barndom, med usel ekonomi och konkurrens om en tevepublik som i hög grad är vana vid, men inte nödvändigtvis nöjda med, vad de redan får. Konkurrensen om uppmärksamhet är fortfarande det största hindret vilket gör kommunikationsgerillataktiker desto mer nödvändiga. Att intervenera politiskt (eller legalt) i den italienska mediasfären ger knappast någon möjlighet att bygga upp en fast publik, vilket Berlusconi vet allt för väl. För de som vill föra ut ett budskap behövs mer kreativa
medel, och där håller gatutv på att bli ett laboratorium rikt på möjligheter.
/ Luther Blissett