Filmrecenssion: Lavorare con lentezza

”De är mao-dadaister, de vill skapa krigsmaskiner. Det måste väl ändå vara uppvigling.” Den unga polisintendenten rusar in på sitt överordnades kontor och avlägger rapport. Han har satts att övervaka piratradiostationen Radio Alice i Bologna. Den unge polisen har svårt att förstå jargongen och de bisarra utspelen som strömmar ut ur radioapparaten på hans tjänsterum. Politiska tal blandat med busringningar, progg-gnissel möter de första punk-tolvorna. Och så en direkttelefonlinje in till radiostationen dit vem som helst ringer och pratar om vad som helst. Radiosändningen tystnar ett tag, programledaren har efter ett samtal rusat hem till sin flickvän för att ha sex och skivan han satt på står och hackar. Hur ska en nyutexaminerad polis kunna överblicka detta kaos och förstå den politiska sprängkraften i det. Hans överordnade verkar bara intresserade av att höra om kopplingar till Röda brigaderna.

Några som förstår Radio Alice direkt, vars språk når rakt in i deras vardagsliv, underlivshumor och bubblande hat mot chefer och skola är de unga arbetslösa proletärerna från Bolognas förorter. Deras enda sällskap är radion under de långa nätter de försöker gräva en lång tunnel för att kunna råna en bank. Språket talar också till den unga socialarbeterskan, som försöker ta hand om ungdomsbrottslingar. De två förortskillarna tar sig på kvällarna innan sitt ”underjordiska skift” in och knackar på på Radio Alices dörr på via del Pratello. Klivet in på radiostationen är ett kliv in en politisk myllrande rörelse, den ungdomsrevolt som exploderade i Bologna 1977, som Italiens kreativa kusin till punken. Sid Vicious i hippiekläder och rånarluva, hög på Marx och Deleuze.

Guido Chiesas film ”Lavorare con lentezza” (vilket betyder ”maska” eller jobba långsamt) från 2004 återskapar revolten i Bologna centrerade kring Radio Alice. Filmen fick pris under Venedigs filmfestival. Till hjälp med manus har Chiesa plockat in författarkollektivet Wu ming, som i detalj lyckas stämningarna, politiska viljan och kaoset kring Alice. Allt finns där, rätt musik och skivomslag, de tidstypiska klottrena på vägarna, Alices tidning A/Traverso ligger spridd överallt, de kaotiska stormötena på radiostationen, de autonoma feministernas revolt mot de machoaktiga aktivistmännen. Till och med Franco ”Bifo” Berardi själv – en av de gamla Potero Operaia-medlemmarna som var drivande bakom radiostationen – dyker upp i en cameoroll i filmen som advokat.

Italienska 77-rörelelsen, autonomia, existerade knappt i ett år. 1977 eskalerade dess manifestationer, ockupationer och ”proletära shoppingar” i konfrontationer med polisen. I Bologna skedde upptrappningen efter att polisen skjutit studenten Franscesco Lurosso under en konfrontation. De skäggiga och långhåriga studenterna och unga proletärerna drar på sig sjalar och luvor, gatorna barrikaderas och våldsamma konfrontationer med polisen utbryter. När polisen öppnar eld mot stenkastningen och brandbomberna, har demonstranterna beväpnat sig och skjuter tillbaka. ”Kamrat P38” hade gjort sin debut. Filmens mäktigaste parti visar kravallerna, barrikaderna och skottlossningarna i Bolognas trånga gränder, som fick polisen att sätta in tårgas och pansarvagnar. Så kunde polisen få Radio Alice till den terroristhärd de ville och stormar stationen. Medan eftertexterna rullar spelas den verkliga sändningen upp när man hör polisen slå in dörren, slagsmålen i trapporna och hur de stormar in på radiostationen – medan radiopratarna flyr ut på hustaken och bort i en bil med bärbar radiosändare och fortsätter sända och kommentera hela händelseförloppet. Oerhört gripande.

Det är stämningarna, detaljerna och miljöerna som är filmens styrka. Karaktärerna känns däremot som rätt stereotypa, med de unga arbetslösa proletärernas både lyckade och konfliktfyllda möte med studenter och feminister, eller krånglande föräldrar och förortsmisär. Vill man istället ha gripande personporträtt rekommenderas en annan italiensk film, ”I cento passi” (De hundra stegen). Även I centro passi handlar om en autonom piratradiostation på sjuttiotalet, Lotta continuas Radio AutAut på Sicilien och är även den baserad på en verklig historia. Radio AutAut drev med makten, kapitalet och framför allt den sicilianska maffian. En humoristisk scen i filmen visar hur kretsen från Radio Alice med Bifo i spetsen besöker Sicilien och det kaos som uppstår när de genom Radio AutAut uppmanar alla att komma och delta i att bada nakna på stranden. Italiens frigjorda nord krockar med moralkonservativa syd.

Men Radio AutAuts häcklande av maffian går inte ostraffat förbi. Talespersonen för Radio AutAut pappa var själv knuten till maffian, vilken skyddade sonen. Men när fadern dödas kommer maffian även efter honom. Sonen dödas i en brutal misshandel och sprängs sedan i luften. Detta blir startskottet för den största folkliga protestmanifestationen på Sicilien mot maffian där sonens moder och syster slutligen tar ställning, bryter tystnaden och ställer sig i spetsen.

Tyvärr har ingen av filmerna gått upp på svenska biografer. Men testa en dc-hubb nära dig så kanske du hittar dem, de är väl värda att se även om du inte förstår språket. Och någon vänlig själ borde väl kunna lägga upp en svenska subtitlar till dem.

Lavorare con lentezza:

http://www.lavorareconlentezza.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *