Italien översatt – eller bara en fri tolkning. Att lära sig ett språk är en process. Det är en process som tar tid, där man måste kliva in i meningarna, både som text och som diskurs, i språket som social kommunikation och de sociala sammanhangen där språket produceras för att kunna tillgodogöra sig dess rikedom, tusen plattåer och nyanser. Men tid är något som jag inte har, jag drivs snarare av den voluntaristiska aktivismens otåligthet att snabbt ta sig från A till B, alltid flackandes med blicken mellan platsen jag är just nu och dit jag vill komma. Och jag har ändå alltid tyckt bäst om att lära mig mitt i en process, kasta sig ut för stupet och lära sig flyga medan man är i luften.

Närmaste tiden kommer jag slänga ut en mängd väldigt ofärdiga grovöversättningar, texter som aldrig skulle hålla att publicera i böcker och tidningar. De artiklarna kommer jag återkomma till allt eftersom jag lär mig språket och putsa på, förbättra och långsamt få en struktur i. Jag lägger upp dem nu, dels behöver jag förvara dem någonstans, veta vad jag har de senaste versionerna i en kringflackande nomadtillvar, och dels vill jag slänga ut en del texter som känns som aktuella, för att ge en diffus glimt av diskussioner som rasar för stunden i det italienska laboratoriet och som känns relevant att snabbt kunna förmedla – då är syftet snarare aktivistiskt, att ge en överblick, kasta fram heta verktyg som är i brådskande behov av att användas, än att presentera en textnära översättning… den biten får succesivt växa fram: jag markerar vilka texter som fortfarande arbetas med, ifrån vilket språk det är översatt och vilka som är ”slutgiltiga versioner”. ”Du har ju i alla fall fått det rätt till 50%”, som en italiensk vän konstaterade.

no/work/in/process/progress