Kommunistisk magi

Kommunistiska manifestet är som en trollformel. Den framkallar något som ännu inte finns. Manifestets spöke som skrämmer borgerligheten tar form framför deras ögon. Det är det speciella med ett manifest. Det manifesterar någonting. Men det trollar inte fram det ur tomma intet. Det formar det av ett material framför oss, som redan börjat framträda. Med formelns blandning av förhoppning, vetenskap och poesi får det liv.

Ett manifest ska inte bedömas som en politiskt debattinlägg, ett historiskt dokument eller en sociologisk undersökning. Manifestets styrka är vad det gör. Vilka effekter det får. Vad det uppviglar till. Det är ett par solglasögon får dig att se världen annorlunda när du sätter på dem. Som klär av den dominerande samhällsideologin och visar på en annan materiell verklighet. Manifestet renodlar de konflikter och antagonism som genomsyrar världen, det gör dem manifesta.

I Kommunistiska manifestet träder en ny hjälte in på historiens scen: proletariatet, den arbetande befolkningen. Inte arbetarklasserna i plural, som var vanligt i den samtida samhällsdiskussionen då manifestet skrevs, utan arbetarklassen i singular. Det är Karl Marx och Friedrich Engels innovation. En samlad och enad klass. Sammansvetsad till en homogen armé i fabrikerna. Proletariatet är den nya klassen, ett subjekt med egen agens och stridsvilja. Men enandet är också en produkt av manifestet, något det vill skapa. Det är arbetarnas gemensamma politiska projekt.

Manifestet pekar ut en tydlig fiende: den kapitalistiska borgerligheten, kapitalägarna. I Kommunistiska manifestet finns det bara två fientliga klasser som står mot varandra. Proletariatet och dess motståndare bourgeoisien, som manifestet manar till strid mot. Manifestet uppviglar, samlar sina styrkor och peppar dem med brandtal. Bourgeoisien i sin tur har tidigare dräpt sin fiende, feodalherrarna. Nu är deras egna dagar räknade.

I Karl Marx andra skrifter, i hans historiska journalistiska analyser av klasstriderna i Frankrike, beskriver han massor med olika klasser som alla politiskt intrigerar mot varandra och strider om makten. Där finns uppkomlingar som industriborgare och bankägare, besuttna storgodsägare och populistiska bönder, ränksmidande statsbyråkrater och våldsbenägna trasproletärer vars olika intressen arbetarklassen måste manövrera emellan, liera sig med eller utnyttjas av. Det är mer Game of thrones än Sagan om ringen. I Marx stora verk, Kapitalet, förekommer arbetarklassen knappt. Där analyseras kapitalismens drivkrafter, varuformen och mervärdet, profiten och världsmarknaden. Kapitlet om klasserna lämnades ofärdigt, på en och en halv sida allra sist i tredje bandet av Kapitalet. I Engels egna skrifter undersökte han närmast sociologiskt hur den engelska arbetarklassen historiskt växte fram.

I Kommunistiska manifestet gör Marx och Engels något helt annat. De skalar bort allt utom huvudmotsättningen i kapitalismen, konfliktens kärna. Kokar fram essensen. Lyfter den motsättning som all annan analys måste utgå från. Genom att lyfta fram proletariatet, mitt under den europeiska revoltvågen 1848, kastar de sig också in i striden. De ställer sig på barrikaderna med sitt manifest och vevar med knytnävarna. Samlas och slåss!

Genom manifestet framträder en bild som gör att varje arbetare och arbetarorganisation kan se sin avskiljda och lokala kamp som en del av ett större gemensamt projekt. Varje löneförhandling, varje strejk, varje demonstration, varje motsättning kring en varas pris ingår i en större kamp. De ingår i det kommunistiska projektet. Som proletär står du aldrig själv.

Manifestet visar inte bara vem som kan förändra världen utan också hur. Vilka krav man kan ställa för att enas. Vilka vapen som arbetarna kan använda. Men framför allt var en brytning kan ske. Var en ny värld kan framträda mitt i den gamla döende. Den hämtar inspiration från sin fiende. Ser ur bourgeoisien också är en revolutionär kraft som sprängde feodalismens band, bryter alla begränsningar och frigör industrins frustande produktivkrafter att skena fram med lokomotivet och telegrafens hastighet över världen. Nu har den mött sin egna gräns, där proletariatet pressar kapitalismen bortom sig själv och får dess inre motsättningar att explodera.

Kommunistiska manifestet är en apokalyptisk text. Det förkunnar att den sista striden är här. Det är nu eller aldrig det gäller. Det är här kritikerna utbrister ”men ser ni inte hur fel de har”? Kapitalismen dog inte, revolutionerna misslyckades. Övervärderade Marx och Engels arbetarklassens och undervärderade kapitalets revolutionära förmåga? Lyckades inte kapitalismen ta varje kris och göra den till en drivkraft att utvecklas? Kapitalismen föll varken med revolutionerna 1848, 1871, 1917 eller, för den delen, 2011. Men manifestet var ingen profetia. Det är en kampskrift. De motsättningar som beskrevs 1848 består än i dag. Kapitalets revolutionerande förmåga att överleva handlar om att alltid skjuta sina motsättningar på framtiden, att fortsätta leva på lånad tid. Arbetarrörelsens lönekamper ”löstes” genom produktivitetsökningar (”Jobba hårdare! Jobba monotonare vid en maskin!”), krav på ökat välstånd med lån (”Köp din bostad och bil på kredit!”), de ökade klyftorna och bristande jämställdheten med en individuell social rörlighet (”Jobba på så kan du bli boss! Spräng glastaket och bli kvinnlig VD eller svart president!), resursförbrukning och klimatförstörelse med kommande teknik (”Kärnkraft och elektrifiering kommer fixa allt om några år, då blir den eviga tillväxten grön”). Men motsättningarna består.

Det gör Kommunistiska manifestet till en tidlös text. Varje ny generation som plockar fram manifestet, som börjar uttala trollformeln, kommer se sina kamper och sociala frågor i ett nytt ljus. Med manifestet kommer de kunna se nya betydelser och möjligheter i sina kamper, förbinda dem till ett större projekt och frammana ett nytt spöke att skrämma borgerligheten med. De kommer hitta sina vapen och bundsförvanter för en ny slutgiltig strid. I händerna på communityorganisatören i Black lives matter, klimatstrejkande eleven i Fridays for future, det gigarbetande cykelbudet, vilt strejkande pendeltågsförare, pandemibekämpningens frontkämpar i vården eller transfeministiska Non una di meno får manifestets antikapitalism en ny aktualitet. Vid varje läsning kommer den manifestera nya möjliga världar och horisonter.

Läs den. Läs den högt. Läs den offentligt. Läs den gemensamt och något kommer att manifestera sig framför dina ögon. Det är det förenade proletariatet i alla länder som träder fram.

Förord till Mats Kejonens serieversion av Kommunistiska manifestet, Verbal förlag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.